VÄLKOMMEN TILL BRITTMARIES BLOGG !

VERKLIGHET - UPPLEVELSER INNANFÖR OCH UTANFÖR HUDEN - FUNDERINGAR OCH TOKERIER -- SAMT NATURSTUDIER GENOM ETT TEMPERAMENT -- NÄMLIGEN MITT.....

torsdag 22 november 2007

Manus


Bättre lyss till den sträng som brast ---- heter det ju , men jag vet inte om jag känner mej så klok . Får tillbaka manuset från Piratförlaget , motivering att de är ett litet förlag Och tänker så förbli och jag passar inte in i deras utgivning. Vid närmare eftertanke ser jag den enorma reklamen högt över Korsvägen på bokmässan och även stort uppslagen reklam i montern. Så "litet" ? Jag har väl varit dum som vanligt och som jag skrev till svar "ibland tror man att man ska kunna förändra något" , vilket ju historien visar att det inte går. Sanningen att säja har jag tappat lusten också , det stod i DN idag om den stackars soldaten från Ryssland som skrivit en bok om sina år i Tjetjenien som ingen läser i Ryssland. I Ryssland är det tyst , ingen vill ha några förändringar , bara man får mat så är allt bra. Påminner om Sverige.

I princip är det bara konsten som fortfarande kan förändra --- men det blir svårare och svårare. Så länge jag orkar måla något positivt ur det negativa .............. På bilden Centifolia Variegata som lär ha klarat sej i många år på Nya Zeland alldeles på egen hand!

fredag 9 november 2007

Till mina barnbarn


Den först bilden ligger på föregående sida --- jag skulle förstås lagt in dem bakofram , men nu får ni börja bakifrån och läsa framåt ! Håll till godo!


Hur länge festen i gläntan pågår vet ingen. Kanske hela natten, men på julafton har tomtarna så mycket att göra , så lite måste de väl vila innan arbetet börjar ? Släden med julklappar står fullpackad och väntar !


Snipp snapp snut

så var sagan slut!


Till Jacob , Isac , Sarah , Ida , och Marcus fast han är så stor !

Från mormor och farmor.


Ett tag ser det ut som om stjärnorna på himlen också har kommit till gläntan för att fira jul. De lyser klarare och är större än vanligt . I öster kan man se en stjärna som lyser starkare än de andra.

Det är den stjärnan alla har väntat på och nu går djuren och tomtarna först ut för att möta den. När morgonen kommer ska också människobarnen fira stjärnans ankomst med julgran , tända ljus , lek och dans.


På slaget tolv börjar den lilla granen mitt i gläntan att lysa av många små tända julgransljus och en stjärna i toppen. Och plötsligt kommer en hel rad små tomtar fram ur skogen och börjar dansa runt den tända granen. Småfåglarna har nu hunnit fram till gläntan och alla de andra djuren kommer efter. Där stannar de och ser på tomtarnas glada dans. En spröd musik hörs från istappar och snökristaller.


Allra längst in i skogen ligger Gläntan.

Den är som ett rum med höga raka granar runt omkring som nu är täckta av snö. I mitten står en ensam mindre gran. Där finns också en stor sten och några små träd.


Små Skogsmöss gör pyttesmå märken i snön och Räven smyger snällt efter utan att försöka jaga någon. Ugglan som är van att vara vaken den här tiden flyger från träd till träd och Ekorren gör henne sällskap.

Den förtrollade natten



Nu dyker något stort och lurvigt upp.

Det är Brunbjörnen och bakom honom kommer Grävling och Mullvad.

Den förtrollade natten



Vem är det som kommer först? Är det inte självaste Prinsessan Tuvstarr som sitter där på älgens rygg? Hon har svept in sej i en tjock päls men guldkronan lyser i månskenet. --- Och är det inte Bambi som kommer skuttande efter med harar och kaniner runt fötterna ?

Den förtrollade natten



Natten före julafton händer alltid märkliga saker i skogen.

När klockan börjar närma sej midnatt och månen lyser över den vita snön, kan den som har skarp syn få se hur det rör sej i skogsbrynet. Någonting kommer vandrande på den gamla vägen som leder till en glänta djupt in i skogen. -- Kungsfågel , Rödhake , Domherre och Stjärtmes flyger lite före och visar vägen.

torsdag 8 november 2007

Novemberljus


Återigen har Bengt Ohlsson fått mej att le riktigt varm och gott igen när han skriver :" Jag är inte nyfiken på storstäder längre" i DN,s På Stan. Den där småsta´n han säjer sej vilja åka till kan ju vara Arvika. Jag sätter på ärtsoppan på spisen och går för att hämta posten medan jag tänker : jag håller med B.O. men det är inte alltid så roligt att traska omkring ensam på ett torg när fiket är stänkt kl. sju eller t.o.m kl sex ,och till råga på allt med Sveriges fulaste torgskulptur i sällskap ! Så får jag upp KRO,s medlemstidning ur brevlådan -------- med Lars Wilks i jätteformat på framsidan med ett "hundben" mellan tänderna! ----Då är jag vid B.O.s sida igen ! När msk. gör precis vad som helst för uppmärksamhet vill jag inte vara med längre. Läste att han (LW) skriver en musical om rondellhundar! Vem ska orka se den!!!!!!!!!!

Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva ----- utan om starka minnen och hur de uppstår. För nästan trettio år sedan bodde vi utanför Gävle. Jag brukade köpa ägg av en kvinna på en mindre gård på andra sidan vägen. Färska ägg inhandlade i en tom vetmjölspåse hör till livets lyx . Men hon skulle bjuda på mer ; en novemberdag när jag kom för att köpa mina ägg stående i den lilla farsun råkade jag titta in i köket. Och där på en sån där handsymaskin som man inte använder längre men som är en utmärkt möbel att sätta krukväxter på ; och till råga på allt en bit in i köket stod ett stort vackert blommande Novemberljus . Eftersom jag aldrig sett en blomma som lyste så i november blev det en riktig uppenbarelse för mej. Och detta minne kan jag ta fram när jag vill och glädjas åt det . Precis som med Förgätmigejkransarna. Är det inte märkligt?