VÄLKOMMEN TILL BRITTMARIES BLOGG !

VERKLIGHET - UPPLEVELSER INNANFÖR OCH UTANFÖR HUDEN - FUNDERINGAR OCH TOKERIER -- SAMT NATURSTUDIER GENOM ETT TEMPERAMENT -- NÄMLIGEN MITT.....

fredag 9 november 2007



På slaget tolv börjar den lilla granen mitt i gläntan att lysa av många små tända julgransljus och en stjärna i toppen. Och plötsligt kommer en hel rad små tomtar fram ur skogen och börjar dansa runt den tända granen. Småfåglarna har nu hunnit fram till gläntan och alla de andra djuren kommer efter. Där stannar de och ser på tomtarnas glada dans. En spröd musik hörs från istappar och snökristaller.


Allra längst in i skogen ligger Gläntan.

Den är som ett rum med höga raka granar runt omkring som nu är täckta av snö. I mitten står en ensam mindre gran. Där finns också en stor sten och några små träd.


Små Skogsmöss gör pyttesmå märken i snön och Räven smyger snällt efter utan att försöka jaga någon. Ugglan som är van att vara vaken den här tiden flyger från träd till träd och Ekorren gör henne sällskap.

Den förtrollade natten



Nu dyker något stort och lurvigt upp.

Det är Brunbjörnen och bakom honom kommer Grävling och Mullvad.

Den förtrollade natten



Vem är det som kommer först? Är det inte självaste Prinsessan Tuvstarr som sitter där på älgens rygg? Hon har svept in sej i en tjock päls men guldkronan lyser i månskenet. --- Och är det inte Bambi som kommer skuttande efter med harar och kaniner runt fötterna ?

Den förtrollade natten



Natten före julafton händer alltid märkliga saker i skogen.

När klockan börjar närma sej midnatt och månen lyser över den vita snön, kan den som har skarp syn få se hur det rör sej i skogsbrynet. Någonting kommer vandrande på den gamla vägen som leder till en glänta djupt in i skogen. -- Kungsfågel , Rödhake , Domherre och Stjärtmes flyger lite före och visar vägen.

torsdag 8 november 2007

Novemberljus


Återigen har Bengt Ohlsson fått mej att le riktigt varm och gott igen när han skriver :" Jag är inte nyfiken på storstäder längre" i DN,s På Stan. Den där småsta´n han säjer sej vilja åka till kan ju vara Arvika. Jag sätter på ärtsoppan på spisen och går för att hämta posten medan jag tänker : jag håller med B.O. men det är inte alltid så roligt att traska omkring ensam på ett torg när fiket är stänkt kl. sju eller t.o.m kl sex ,och till råga på allt med Sveriges fulaste torgskulptur i sällskap ! Så får jag upp KRO,s medlemstidning ur brevlådan -------- med Lars Wilks i jätteformat på framsidan med ett "hundben" mellan tänderna! ----Då är jag vid B.O.s sida igen ! När msk. gör precis vad som helst för uppmärksamhet vill jag inte vara med längre. Läste att han (LW) skriver en musical om rondellhundar! Vem ska orka se den!!!!!!!!!!

Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva ----- utan om starka minnen och hur de uppstår. För nästan trettio år sedan bodde vi utanför Gävle. Jag brukade köpa ägg av en kvinna på en mindre gård på andra sidan vägen. Färska ägg inhandlade i en tom vetmjölspåse hör till livets lyx . Men hon skulle bjuda på mer ; en novemberdag när jag kom för att köpa mina ägg stående i den lilla farsun råkade jag titta in i köket. Och där på en sån där handsymaskin som man inte använder längre men som är en utmärkt möbel att sätta krukväxter på ; och till råga på allt en bit in i köket stod ett stort vackert blommande Novemberljus . Eftersom jag aldrig sett en blomma som lyste så i november blev det en riktig uppenbarelse för mej. Och detta minne kan jag ta fram när jag vill och glädjas åt det . Precis som med Förgätmigejkransarna. Är det inte märkligt?