Citron

Citron

I onsdags cycklade jag tre mil längs gamla Klarälvsbanan mellan Deje och Munkfors. Tankarna fladdrade iväg till alla tåg som passerat en gång -- och alla människor som varit med. Vid en liten banvaktsstuga tillägnad "Karl" kunde man köpa jättekraftiga spik som var ett minne från banbyggandet. Jag tänkte på min farfar Karl som var rallare i sin ungdom ; skrev i gästboken och njöt av Tagetes i ett gammalt kar. -- Mindes också den gamla järnvägen i Trollskogen på Öland ; med ljudliga tutningar vid varje vägskäl. Sån´t som får det att pirra i de gamla "rötterna" som oftast finns allra längst bak i medvetandet - och nästan faller i glömska.

Målet för dagen var Lars Lerin - museét, och där bjöds också rika tillfällen att minnas genom hans suveräna förmåga att fånga stämning och olika ljus över vardagen. Helt otroligt fint gjort ! Hemma i trädgården badar Rödhakarna i fågelbadet. Louise Bugne´t blommar med kritvita blommor och potatisen är färdig.

Hemskt mycket att göra inför hösten -- när jag är trött känns det tungt -- annars bara stimulerande. Skulle villja ha ett Citronträd om jag bara kunde övervintra det någorlunda.

En av höjdpunkterna på Östersundsresan var besöket i Hackås kyrka med porträtt av en kvinna som håller upp en citron i högra handen . Mycket ovanligt. Hon hette Syneva Flodalin , prästdotter från Offerdal (1643-dödsår okänt) Porträttet är målat 1690. Citronen ska symbolisera dygd och vishet. Om porträttet är målat i Jämtland fanns det alltså tillgång till citroner redan då! (Tack Salmi för bilderna!)

aktuellt

Hemkommen från Östersund - intensiva dagar och med Storsjöns vackra omgivningar på näthinnan -- Känner hur trött jag är - det regnar stundtals -- undrar över fortsättningen. Bilen sönder igen. ................Den blå Ipomean jag fick av Danne blommar för fullt - får mej att minnas en annan kust , bergsluttningarna mot Medelhavet i Amalfi. Efter några timmars disharmoni är jag hemma "på riktigt" igen.

I går

I går när jag vandrade i trädgården -- dök en tanke upp inom mej :

Det är inte en trädgård jag har -- det är ett tillstånd ----

ett tillstånd som lockar mej att ingripa -- skapa -- eller ger mej ofantliga

skönhetsupplevelser. Ett paradis på gränsen till förfall -- i stort behov av att vårdas

och älskas -- ett ständigt skiftande tillstånd --. Rikedom.

`Drömmar att förlora

DN , Veckans ord av Kerstin Vinterhed:
Citat ur Martin Lönnebos bok "Bibelns pärlor":
`Må den Fördolde Guden ge dig :
-- drömmar att förlora,
--nederlag att dela
--vandringar utan hopp
-- möte med Främlingen --´

Ingen lätt livshållning, men stark som värn mot trosvisshet (I betydelsen fanatism) och terror som breder ut sej i världen. Ditt tvivel är din tro.
`När jag är svag är jag stark ´säjer Paulus.

"Rubriken var : Vad har vi att sätta emot fanatismen i världen?"

Sommaren

Sommaren tar ut sin rätt ; dvs tar andan ur mej. Ibland tycker jag det är härligt -- däremellan är den grym ; allt växer för fort , regnar för mycket -- massor av rosor förströrda, ogräs som bara sprutar upp i regnet , man blir trött! Men vackert är det.
Och orden tryter -- måste vila lite!

Ferlin

I går kväll läste jag en av mina favoritdikter som finns med i boken om Olof Lagercrantz ; Vårt sekel är reserverat åt lögnen.

Gud har i sin fotografiatelje´
ett mörkrum som heter Getsemane.

Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam.

Men den som är rädd -- för köld och ris,
får aldrig en blomst i paradis.

Hans liv blir som en öde slätt
av inga silverne tårar vätt.

I purpur , kanske, och glans han gick
men blicken hans var en tiggarblick.

Till aska kom han men aldrig brand
och månen ler åt hans tomma hand.

Ty den som är rädd för Getsemane
har ingenting alls att få eller ge.

Utan de silverne tårarna kan ingenting växa -- och det är alltid lika svårt att stå ut med de perioderna. För den observante skriver jag om Ferlin och måleriet samtidigt -- när den öde slätten äntligen blomstrar -- är tårarnas tid till ända --- för den gången!