VÄLKOMMEN TILL BRITTMARIES BLOGG !

VERKLIGHET - UPPLEVELSER INNANFÖR OCH UTANFÖR HUDEN - FUNDERINGAR OCH TOKERIER -- SAMT NATURSTUDIER GENOM ETT TEMPERAMENT -- NÄMLIGEN MITT.....

fredag 29 juni 2007

Ferlin


I går kväll läste jag en av mina favoritdikter som finns med i boken om Olof Lagercrantz ; Vårt sekel är reserverat åt lögnen.

Gud har i sin fotografiatelje´
ett mörkrum som heter Getsemane.

Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam.

Men den som är rädd -- för köld och ris,
får aldrig en blomst i paradis.

Hans liv blir som en öde slätt
av inga silverne tårar vätt.

I purpur , kanske, och glans han gick
men blicken hans var en tiggarblick.

Till aska kom han men aldrig brand
och månen ler åt hans tomma hand.

Ty den som är rädd för Getsemane
har ingenting alls att få eller ge.

Utan de silverne tårarna kan ingenting växa -- och det är alltid lika svårt att stå ut med de perioderna. För den observante skriver jag om Ferlin och måleriet samtidigt -- när den öde slätten äntligen blomstrar -- är tårarnas tid till ända --- för den gången!




Målar

I dag lossnade det. Borta är cementen , det bara flyter i flera timmar ! Har en stark kraft-känsla som driver på, förbi intellektet , det blir inte något tänkt ; som jag brukar ; väljer blommor ; Pioner - Toppklocka , Storklocka , Vallmofröhus , snäckorna , granatäpple ... bara som inspiration tänker min stackars hjärna -- men den har inte en chans -- jag målar allt detta -- som jag brukar -- det är så roligt att spänna sej mot något synligt/verkligt. Hitta nyanserna , formen , uttrycket ...
25 Juli 1904 skrev Ce´zanne till E´mile Bernard:
"När det gäller att förverkliga framsteg finns bara naturen. Blicken lär sej vid kontakten med den ; den blir koncentrisk genom att betrakta och arbeta. Jag vill påstå att det i en apelsin , ett äpple, ett klot , ett huvud, finns en kulminerande punkt, och den punkten är alltid (trots den fruktansvärda effekten : ljus och skugga, Färgintryck) vad som är närmast för vår blick; föremålens kanter flyr mot ett centrum som ligger vid vår horisont. Med ett litet temperament kan man vara mycket målare. Man kan göra bra saker utan att vara särskilt bra på färgharmoni eller kolorit. Det räcker att ha känsla för konsten. Den är säkerligen borgarens skräck, den känslan. Alltså kan akademierna, stipendierna och utmärkelserna bara vara till för de enfaldiga, skojarna och galningarna. Var inte konstkritiker, måla! Det är räddningen.
Jag, er gamle kamrat , trycker hjärtligt er hand.
En bra målarkompis -- Ce´zanne !

söndag 10 juni 2007

Målar



Danne.., du är toppen ! Du förstår jag har hållit på och målat i flera veckor men det kommer inte ut något genom armen , det är som om jag var gjord av cement ! I sinnet vet jag precis , det bara växer fram med lätta penseldrag och klara färger ; Jag borde väl kämpa på varje dag , konkret men nu är det för varmt ; eller vad det är. Min farbror konstnären sa en gång: "Du ska måla medan du är ung , när man blir gammal tar det emot. " Såg ett program om Eremitaget , äldre kvinnor som arbetade med att vårda alla konstskatter , en av dem blev tillfrågad om hon inte skulle pensionera sej ; "Nej jag är ju bara 82 år , jag tänker fortsätta arbeta!" Skönt att höra ; och kom ihåg att slänga iväg några ord då och då ! Även bilder är välkomna. Trutarna är härliga!

torsdag 7 juni 2007

Konst



KONST ÄR DET SVÅRASTE SOM FINNS!

Klokt?


Det är inte många som läser vad jag skriver ; och det kanske inte är klokt att skriva rakt ut i etern på det här viset. Skriva något svar är det ingen som orkar -- eller vill -- tystnad är ett maktspråk , jag skulle nog trivas bättre i Italien eller någonannan stans där man gillar att prata. Så mycket ord som forsar omkring oss varje dag. Men det personligt formade eller tänkta vart tar det vägen?

Pattys Plum


Pattys Plum har slagit ut; med sin diskreta grå-röda färg ser hon närmast sjuk ut bredvid sina burleska orientaliska (vallmo) systrar. Patty själv lär inte vara över sej intresserad av sin skapelse. Helt klart har den måleriska kvaliteter och jag funderar på att inlemma den i något färgsammanhang. I vallmorabatten finns sex st nyplanterade som inte kommer att blomma förrän nästa år. (Överlever jag en vinter till ) Läser i en gammal bok om Lennart Jirlow, och önskar att jag bodde i Provence, fast kanske inte i denna värme. Fotograferar en överdådigt blommande rosenbuske : ´Glory of Edsell´ underbar den skulle jag vilja måla på Jirlow-vis. Det mesta är förstås vackert nu trots ansenliga angrepp av diverse ohyra. Men fortsätter denna värme är det mesta snart förbi.
I går rensade jag nässlor och div. annat som stod på fel plats , tills jag började må illa.
Jag ska göra äng av alltihop , slå med lie en gång om året och kanske ha några hönor som får sprätta omkring som de vill. Då blir det goda ägg ; inte sådana som man köper i affären efter hönor som inte har några fjädrar kvar på halsen! Kanske har jag fått solsting?

tisdag 5 juni 2007

Manus


Har fått tillbaka mitt manus "Land utan tårar" som handlar just om tystnaden efter kriget. Om rädslan att förlora ansiktet om rädsla över huvud taget. Om ensamhet , isolering, kärlekslöshet och oöverstigliga krav. Om barns kärlek till sina föräldrar hurdana de än är. Om allt som jag tycker är viktigt och som är lika aktuellt i dag. Om övergrepp. Förlaget tyckte att det var för skissartat men var djupt gripna över innehållet. Jag vet inte vad som egentligen låg bakom beslutet att inte publicera. Den gamla vanliga rädslan? Tystnaden är lika kompakt nu som på 40-talet. Eller kanske det är kyla?
Tystnaden är skrämmande tycker jag -- tystnaden inför väsentligheter.
Om jag hetat Doris Lessing hade det säkert varit OK. Hon gjorde ju exprimentet att lämna in ett manus i annat namn. Det blev refuserat.

måndag 4 juni 2007

Blåmesen



Nog är det Blåmesen som är favorit även nu i allt överflöd. Vinterkompisen som hänger på ett ben i buskar och träd för att söka föda. Rusar utför en sten ner i vattenhålet för morgondoppet och upp igen; burrar upp sej och putsar sej medan han far runt i Sälgens grenar ; Sälgen som jag rundbarkat för jag tänker ta bort den. Var ska då Blåmesen utföra sin morrontoalett? Kanske är det hans egen Sälg? Ett Flugsnapparpar bor i den gamla holken i Vildvinspergolan. Blåmesen bor i i den obarkade holken i granen såg jag alldeles nyss. Skogsduvan hoar. -- I år växer allting fullständigt ohämmat -- eller är det bara som jag tycker? Min "osynliga trädgårdsmästare" har flyttat ; d v s den del av mej som orkade hålla efter allting i tid. Men Hans har köpt en ny trimmer , ett verktyg som är grymt i mina ögon, men nödvändigt ibland. Ändå går det inte att få bukt med rotogräsen, bara att kapitulera. ------ Jag återvänder till min första kärlek : Ängen.
Myskmadran blommar vackert efter regnet -- i dag vill jag bara iakta allt som händer inför mina ögon. Blå bergvallmo slog ut i går och den rosa och röda orientaliska , liksom Bondpionen. Nyplanterade buskpionen är vit och det gläder mej -- den är vackrast av buskpionerna el. trädpioner som de också kallas. Fjärilsbuskarna har övervintrat och måste flyttas nu. Gaura Lindheimeri har också övervintrat. Purjolöken har ännu inte kommit i jorden för som sagt -- min osynliga trädgårdsmästare har slutat. Undrar hur det går om alla osynliga slutar? Allt arbete som inte får någon uppskattning förrän det inte finns längre. Jag tänker på alla bin som försvunnit i USA. Odlarna är förtvivlade för de får inga skördar.Inte förrän det är försent börjar man tänka på alla gifter som sprutats ut.
Det fläktar svagt och jag vill inte göra någonting -- bara vara.
Det har faktiskt kommit ut en bok som heter:"Den osynliga handen" av Åsa Ahrland, Carlssons förlag. Vore intressant att läsa!