Myggor ........

Har undrat ett tag hur det känns att heta Maja Lundgren. Det kan inte vara lätt ! Hon fick åtminstone en eloge från några författarkoleger i DN häromdagen , men det dröjde. Även en liten ruta i dag. Men Babel gled förbi henne och intervjuade andra i mitt tycke mycket mindre seriösa författare. Hon visste nog vad hon gav sej in på --- och tiden kommer att arbeta till hennes fördel.

Blommar inte

Irisen blommar inte nu , tråkigt nog , och i dag har jag haft en röjardag i trädgården. Rensat . klippt ner , slagit med lie för att försöka rädda VÅREN. Det är så jag tänker så här års. Märkligt att det är roligast att vänta och planera , sen när resultatet är där kan jag inte alltid ta till mej det ! Nu när det blir svalare börjar Primulorna blomma igen , det är fint. Jag ska INTE så långa rader med morötter nästa år, nu står de där ogallrade och små. Såg Gunnel Karlsson på omslaget till Allt om trädgård ; med en vanlig "handgräsklippare" en sån man hade förr. Det ska jag ha en ; som jag kommer åt med överallt. Scutelarian sprider sej alldeles ohämmat så den kan jag hålla efter med handgräsklippare.

Och Danne ; TACK för komentaren , men långa inlägg är inte alltid roliga. Jag har tittat på andra bloggar och är det för omständigt skrivet orkar jag inte läsa. Men vänta bara tills hösten är här på riktigt - då blir det nog skrivet!

Sluta?

Funderar på att sluta blogga rakt ut i rymden --- det kanske bara är "lur" -- borde göra något annat i stället , som arbeta om manuset eller måla porträtt .

Myggor och tigrar

Har läst halva Maja Lundgrens bok "Myggor och tigrar" som har väckt sådan uppståndelse. Titeln intresserade mej och förstås innehållet ; av viss erfarenhet. Hon skriver mycket bra , omväxlande och känsligt. Bara beskrivningen av förälskelsen i Håkan var lite saggig. Ett tag kändes det som om hon var 6 -7 år. Samtidigt kan jag inte låta bli att fashineras av hennes totala utlämnande av allt -- vilket hon också utsätter de människor för som hon berättar om -- i den mån hon kan tycka sej känna till människors bevekelsegrunder. Det är oerhört o-svenskt och säkert precis vad vi behöver just nu i vår utslitna präktighet. Greppet att jämföra med Italiensk maffia är suveränt -- men jag har inte läst ut den än. Samtidigt är det roligt att läsa om Italien , eftersom jag nyligen varit där på kort visit!

Tiden går

Häromdagen var jag med om något mycket fint. I själva verket det allra finaste som finns. En ung man döptes ute i en stilla Värmländsk sjö för att bli upptagen i Svenska kyrkan som Kristen. Han är nog 25 -30 år och jag har hört sägas att han tagit detta steg efter ett antal års sökande på egen hand. En omtumlande glädje förnam jag innom mej. Att denna enkla ceremoni ännu fungerar. En fråga till mej själv : gör jag något för att detta ska hända oftare ? När en av mina döttrar var liten sade hon en gång :"Mamma , det står att när Jesus kommer tillbaka så ska han fråga oss vad vi har gjort?" Jaha, har jag något svar ? Jag brukar prata med honom , ungefär som "Farmor och vår Herre", och jag gör så gott jag kan. Eller?

Om konst

Vad är KONST?
Jag vet ju det. Det är överlevnads-strategi. Om jag inte skapar så dör jag - och om ingen skapar så dör till sist alla andra också. Kan skapa vara mycket ? Bygga hus - laga mat - vårda - lära - odla ? Jovisst. Tidiga grottmålningar tyder på tidigt behov att formulera någonting vesäntligt som inte har med mat och kläder att göra. Kanske ett bevarande av ett visst sorts liv. En rädsla att dö -- försvinna obemärkt -- som egyptierna? Utplånas eller rädsla för "andra sidan". Fast inte rädsla, snarare bekräftelse på en fortsättning - odödligt - evigt.
På grottmålningarnas tid var vi inte översköljda med bilder varje dag som vi är nu.
Så vilka bilder behövs i dag ? Vårt ögas måttstock går ju att förstora eller förminska hur mycket som helst. Sedd från månen är jorden liten. I maskens perspektiv enorm.

Jag målar och vad är det som händer? Jag kan se min första oljemålning framför mej vid 12 års ålder. Ett stycke masonit med ren vit oljefärg på som skulle föreställa snö ; en lång slingrande svart "tarm" som skulle föreställa en bäck. Några valhänt formade granar med snö på. Min kunskap i oljemåleri var lika med noll (med vattenfärg som vi sa på den tiden gick det riktigt bra) Nu har jag 53 års övning -- och ändå kan själva livet som måleriet egentligen handlar om -- gäcka mej så att målningen inte blir mer än färg och form. Men jag vill alltid nå in till mystiken -- som det samlade intrycket och upplevelsen av ett musikstycke förmedlar.
Någon gång !

Detalj