Längtan

Har varit hos min "Frökompis" Åse Stål och vi har gått igenom befintliga fröer i lagret , passioner vi vill ha i trädgården i år! Då är våren på väg! Åse bjuder på hemlagad semla, mums, förutom en alltid lika spännande titt i garaget , som inte innehåller någon bil utan växter, växter , och växter!

Sår

"Att vara författare innebär för mej att uppmärksamma sår som vi bär inom oss, mest av allt de hemliga såren som vi vet föga om, att med tålamod upptäcka dem, studera dem, blottlägga dem och sedan se till att dessa sår och smärtor i skrivandet och vårt personliga medvetande blir föremål för vår omsorg.
All sann litteratur vilar på en nästan barnslig optimistisk tillit till att människor liknar varandra."
Cit; Orhan Pamuk -- men jag önskar att jag hade sagt det själv för det är så sant!

Om måleri

Cit. Matisse

"För mej är uttrycket inte en fråga om någon passion som kan ses i ett ansikte eller i en våldsam rörelse. Det finns inneboende i min målnings helhet : sättet på vilket figurerna är placerade; tomrummet runt om dem, proportionerna -- alltsammans bidrager. Konsten att komponera består i att uttrycka sina känslor genom att ordna de olika elementen som är tillgängliga för en målare, på ett tilltalande sätt.

Varje del av målningen måste vara fattbar och måste ha sin bestämda roll. Antingen den är av stor eller underordnad betydelse. Allt som inte är nödvändigt för målningen skadar den.

Harmoni i ett verk måste skapas av helhetsintrycket

Jag är oförmögen att göra en slavisk kopia av naturen. I stället känner jag mej tvingad att tolka den och anpassa den till tavlans egenart. Alla mina färger måste förenas i ett levande färgackord eller i en harmoni, precis som musiken. Färg har sin egen utpräglade skönhet som man måste bevara på samma sätt som man i musiken försöker bevara en klang.

Det är en organisationsfråga hur man hittar det arrangemang som håller kvar färgens skönhet och friskhet.

Alla mina ansträngningar siktar mot en konst som kan förstås av alla.

En ton är helt enkelt en färg. Två toner bildar ett färgackord; skapar LIV."

Cit. Picasso

När man i Matisses verk ser tre färgtoner ligga intill varandra -- låt oss säga en grön, en violett och en turkos -- framkallar deras samspel ytterligare en färg och det är vad man skulle kunna kalla FÄRGEN. Detta är färgernas språk. Matisse har sagt:"Varje färg måste få sin egen plats. Det betyder att färgen är mer än färgen i sej : Om man stänger in färgen inom en krökt svart linje förstör man den utifrån färgspråkets synsätt eftersom den blir bestulen på sin möjlighet att expandera. Färg behöver inte förekomma i en föreskriven form. Det är inte ens önskvärt. Då färgen väl når en punkt som bara det minsta går utanför sina gränser får denna expansionskraft effekt --- då färgen har uppnått vidden av sin expansion , bildas en slags neutral zon där den omgivande färgen måste träda in. När detta händer andas färgen

Och det är så Matisse målar.

Nästa storm

"En höstdag 1845 börjar den 28-årige Henry David Thoreau mura en skorsten och putsa väggarna i den skogsstuga han byggt några månader tidigare ..." Skriver Thomas Anderberg ang en nyöversättning av Skogsliv vid Walden. Längre fram skriver han : "Vi kan ännu möta friska ytor med samma skönhetsvärde som en gång tjusade Thoreau ". Jag läste Skogsliv vid Walden på sextiotalet och nu är den alltså aktuell igen. Det som fångade mej då och även nu är den enkla naturupplevelsen som också inkluderar studier och glädje över skönheten. Att odla sina grönsaker, arbeta så pass mycket att man kan skaffa sej livets förnödenheter och inte mer, att ha TID! Det som har blivit en lyx i dag för många, och en skam för andra som inte förmår leva upp till Tidens överdimentionerade krav på konsumtion och prestationer.

Att då läsa om en skogsmänniskas stillsamma liv under några år är balsam för själen. Man behöver för den sakens skull inte anamma alla hans åsikter !

Ros

Jag har planterat en ros! Jorden är alldeles mjuk -- rensat bort gamla fröställningar, solen sken hela dagen, nu är det mörkt, -- det är allt.

Storm

I stormens öga känns det som, sitter jag lugnt i den gamla trädgårdsmästarbostaden och studerar gamla Ta- tidningar (Trädgårdsamatörens medlemstidning) där finns alltid något att lära. Som nu när jag får klart för mej att Arisaeman (Kobrakallan) vill ha de ganska fuktigt men ändå väldränerat; vilket ju alltid är det svåraste. Men i vår lilla damm som håller på att förvandlas till blötbädd passar de utmärkt på den högsta punkten! Uppvaktad av Primula borde det inte bli så dumt. Jag trodde INTE i höstas att jag skulle vara igång redan 15 jan och planera nästa trädgårdsår!
Men hur ska man annars överleva de här långa sega dagarna i väntan på LJUSET!
Har redan beställt alldeles för mycket av Lindbloms Frö, och snart kommer spännande saker från Konnässörsklubben + STA:s frölista.
Härligt ska det bli!